Adventsöring

Ett par timmars cityfiske var vad förmiddagen skulle bjuda på och att den gjorde.

En strålande sol speglade sig i saltsjöns vatten och vinden var tilltagande när jag och tre andra grabbar träffades på parkeringen vid niotiden i morse.
Efter pumpningar av flytringar och tacklande av spön så var det bara att kasta sig i det småvågiga vattnet.
Det tog inte mer än 10 minuter innan D.E. hade en öring på och vi andra hade knappt fått ut flugorna.Efter en ganska kort drill så krokar han av den och i samma stund hoppar en öring inom kastavstånd från honom och tro det eller ej men på tredje kastet har han på en ny öring och vi andra kan bara se på och bli avundsjuka. Även denna öring är lekfärgad och släpps levande åter.

Efter denna start så är förväntningarna hos oss alla skyhöga men efter en timmes nötande utan minsta känning hos någon så börjar mungiporna åter dra sig nedåt.
Men just som det känns som allra tyngst och hopplöst att få någon öring så hugger det faktiskt en på min fluga bara tre fyra meter ifrån flytringen.
Efter en ganska lång och lite nervig drill så har jag säsongens första öring i mina händer. Ingen jätte men ganska blank och fin så ett tag tänkte jag att jag skulle ta upp den men efter vissa gliringar från resten av gänget så släpper jag tillbaka den.



Efter denna öring så fiskar vi ungefär en halvtimme till men ingen känner något och det börjar bli lite småkallt om fötterna så vi packar ihop våra saker och beger oss hem.
Ett helt okej resultat med tre öringar på två timmars fiske på fyra man.

Hur firar man då ett sådant förmiddagsfiske på första advent?
Jo, naturligtvis med julmust, glögg och ett tänt ljus samtidigt som man torkar flugorna.

Man kan bara hoppas att man får öring varje advent i år och förhoppningsvis ökar det med en för varje gång.