En mästare in action....... om det varit jag

Ett par bilder från söndagens lilla öringtur damp ner i mailen i dag.
Det man ser på första bilden är D.E som med grymt van hand tar ett s.k. tailgrepp på en av sina öringar.
Det är ju egentligen ingenting som jag brukar rekommendera folk att göra utan det är ju sånt som bara jag ,världens bästa fiskare, behärskar.

Eller hur var det nu jag gjorde när jag till slut fick upp min öring?

På nästa bild sitter han i en nästan för perfekt ställning för att ta ett s.k. "titta vilken fin fisk jag fått" kort. Minimalt med fingrar runt fisken och ett leende som praktiskt taget går från öra till öra.
Sen att Strandvägens gamla, fina och dyra hus syns i bakgrunden gör ju att detta kort skulle kunna säljas i vilken souvenirbutik som helst i stan.

Jag har ju hört talas om strandhugg med Strandvägshugg är ett nytt begrepp jag aldrig hört förut.

Vore det nu bara jag på dessa kort så skulle allt vart frid och fröjd men det är det ju inte så därför känns det skönt att man återigen skall få ta rygg på D.E. på söndag när det vankas en ny öringtripp till Skansenön.

Då skall det bli ändring i resultattavlan annars jävlar.................. får jag försöka igen.