Bortskämd eller?

Dom senaste veckorna har jag haft det ganska bra även om det är tokmycket på jobbet, spisen är trasig och den blivande fiskaren har varit lite småsjuk.
Men med supersnälla svärföräldrar har det löst sig fantastiskt bra. Jag har inte behövt vara borta från jobbet alls och när man har kommit hem trött och sliten så har middagen varit klar.
Bortskämd eller?

Lite mera bra saker just nu:
Jag har fiskat två helger i rad och kommer förmodligen även att fiska någon dag kommande helg. H.S.B. har haft full förståelse för mitt behov av att komma ut och fiska och har släppt iväg mig utan några som helst invändningar.
Bortskämd eller?

Jag har fått min andra 10+ gädda för året fast det har ju mera att göra med att jag är världens bästa fiskare än att jag är bortskämd.

Om jag jämför mitt liv och leverne med en del av mina karriärhungriga, husägande tvåbarnspappor till polare så verkar jag trots allt mitt gnäll om för lite fisketid vara ganska bortskämd med just det.

Jag har ju till att börja med "bara" ett barn att ta hand om och det kan jag förstå att det tar betydligt mer tid och kraft med det dubbla. Sen har jag inget hus att fixa med förutom min mormors sommarstuga som jag brukar hjälpa till med att underhålla litegrann, kan ju vara bra eftersom jag har min båt på hennes tomt under vintern och brukar låna hennes hus för diverse fiskehelger.
Sen har jag inte ett jobb där man måste vara med på en massa helg och kvällsaktiviteter i parti och minut såsom mässor, kickoffer, konferanser och liknande.
Alltså ganska mycket tid över.

Kanske därför som jag trots allt kan fiska ganska ofta och dom flesta av polarna man frågar om dom skall med tackar nej med en ganska djup efterföljand suck.
Är jag bortskämd eller?