Varje gång jag åker ut och fiskar tänker man att, i dag blir det bra, eller i dag hugger rekordfisken o.s.v. men efter ett tag så börjar mat tappa tron på det och tankarna börjar dra mer åt:
Djävla skitfiskar!!, hugg då!!
Och så när man får ett hugg så blir man glad ett tag men så fort man känner att det inte är någon stor fisk eller att det är "fel fångst" så blir man likgiltig igen.
Jag borde nog glädjas mer åt att jag fått möjligheten att komma ut i friska luften, till en sjö, älv eller hav och få svinga mitt spö ett par timmar, dagar eller veckor och inte vara så besatt över själva fångsterna.
Oftast fiskar man ju även i goda vänners närvaro och bara det borde göra en glad.
Jag borde vara mer som grabben på bilden nedan, som heter Max och är en av mina polares son, superglad åt varje fisk man får oavsett art eller storlek.
Där kan man snacka äkta fiskeglädje.
3 kommentarer:
Grabben brås på far sin...gläds åt det lilla, klagar aldrig och njuter av det fria...d.v.s. den perfekta fiskepolaren.....eh, borde man inte få fler inbjudningar då???? /TT
Ser ut som om han redan slår sin far vad gäller storleken på gäddorna... ;-) //Ice
Man skall ju inte lära sin egen far att göra barn men kanske kan Max pappa plocka upp ett tips eller två när det gäller fiske??
// D.E.
Skicka en kommentar