Storebror leder......än så länge

Fick ett mejl från Magnus Ågren i dag med bilden nedan och texten ÄNTLIGEN!!!!

Detta innebar nämligen att han hade tagit sin första gädda över 10 kilo och det som är ännu roligare för honom är att hans lillebror tog sin första över 10 för att par månader sen men den vägde "bara" 10,2.

Så storebror är nog väldigt nöjd i dag att han redan efter ett par månader "visade vart skåpet skall stå".

Själv har jag varit ute på lite trögt regnbågsfiske en kväll förra veckan och ett kort men trivsamt gäddfiske med Jocke Scott i går.

Vi fiskade i ca tre timmar och fick ett gäng smågäddor, där ingen översteg 3 kilo, och flera som vi hade på hoppade av invid båtkanten.

Fast det gjorde ju inte så mycket eftersom dom inte var några som skulle förevigas på bild.

Hoppas på att komma ut på lite gäddfiske med ICE som guide den kommande helgen.

Jag vet ju att det finns stora gäddor på hans hemmavatten så förhoppningarna om finfångster är höga.

Äkta fiskeglädje

Nu för tiden krävs det mycket mer, bättre och större fångster för att man skall känna den där äkta glädjen över att få en fisk.

Varje gång jag åker ut och fiskar tänker man att, i dag blir det bra, eller i dag hugger rekordfisken o.s.v. men efter ett tag så börjar mat tappa tron på det och tankarna börjar dra mer åt:
Djävla skitfiskar!!, hugg då!!
Och så när man får ett hugg så blir man glad ett tag men så fort man känner att det inte är någon stor fisk eller att det är "fel fångst" så blir man likgiltig igen.

Jag borde nog glädjas mer åt att jag fått möjligheten att komma ut i friska luften, till en sjö, älv eller hav och få svinga mitt spö ett par timmar, dagar eller veckor och inte vara så besatt över själva fångsterna.
Oftast fiskar man ju även i goda vänners närvaro och bara det borde göra en glad.
Jag borde vara mer som grabben på bilden nedan, som heter Max och är en av mina polares son, superglad åt varje fisk man får oavsett art eller storlek.

Där kan man snacka äkta fiskeglädje.

Prylbög eller fiskefantom?

Mina ickefiskande polare brukar ibland kalla mig för en knäpp fiskeprylsbög när jag kommer hem med nya spön, rullar, beten och allehanda andra prylar som kan "vara bra att ha" när man skall fiska.
-Man kan ju bara använda ett spö i taget, säger dom.
-Jo jo, säger jag, men alla spön och prylar har sitt speciella tillfälle när dom skall användas men jag ligger ändå ganska långt efter vad mina fiskepolare spenderar på prylar.

Jag har framförallt en polare som har fler prylar än någon annan och det är densamma som på bilden nedan.

Jag vill inte nämna personen vid namn men jag kan säga så mycket som att han:

Fiskar mer än någon annan.

Har säkert 20 flugspön.

Tycker att gäddfiske med spinngrejor = Smutsfiske.

Han får alltid störst havsöringar.

Tycker att splitkane är fantastiskt.

Klottrar ner edge i parti och minut.

Vem är han?

Montanaduell

När jag och D.E var och fiskade i Idsjöströmmen så var det mest på djupet som man fick söka Harrarna om man ville att dom skulle hugga.
Så D.E. kom med förslaget att han skulle binda varsin extra tung montananymf, liknande den på bilden, och sen skulle vi köra en liten duell.
Flest fiskar på lika fluga.


Sagt och gjort så gav vi oss iväg med varsin nybunden fluga på tafsen och började fiska. Eftersom det var ganska trögt fiske så gällde det att fiska av alla små och stora djuphålor där harrarna förmodligen stod och sen var det bara att be till Floke att dom skulle hugga.
Och tydligen var det mig som fiskeguden hörde bäst eftersom när vi summerade duellen så hade jag vunnit med 5-1.
Men det klart med sån fin nybunden fluga på tafsen så var det svårt att misslyckas.